sneanea

En av presentationerna på seminariet idag handlade om fobier, och bilder visades för att illustrera olika sorters fobier. En av bilderna var av en stor. jävla. spindel. Nu skulle jag inte påstå att jag har en faktisk fobi, men nog tusan får jag något panikartat i blicken när det kommer till spindlar. Och då är det bara svenska spindlar det handlar om.

Så. Hur många visste sedan tidigare att engelska spindlar tydligen är jättemonster? Nej, inte jag heller. Åhhujedamig, säger jag bara. Första gången jag var hemma hos Dan stod jag och borstade tänderna när jag fick se nåt som rörde sig i ett hörn. En närmare titt bekräftade att det var en spindel, något större än en femkrona.

Jag backade snabbt ut och väste skrämt ”Det är en skitstor spindel i badrummet!!”. Dan gick för att tar en titt och sa sen avfärdande att det var väl ingenting. (Det skall tilläggas att Dan inte är så förtjust i spindlar han heller.) Jag sa ingenting, men mitt ansiktsuttryck avslöjade nog vad jag tänkte.

”Du skulle se fältspindlarna” säger han då. Fältspindlar?? Framför mig ser jag spindlar stora som små hundar som lurar i höga gräs och jagar gnagare. En snabb googling på large spiders uk (googling sker på egen risk) visade att jag inte var så far off. Jag var inte medveten om att England hade ett sådant tropiskt klimat. Jag trodde liksom att spindlarna skulle vara lika som hemma.

Är det något jag alltså inte gillar med England så är det detta. Jag blir alltid otroligt paranoid när jag är där, och det hjälper inte att vi har haft en hel del spindel-relaterade… incidenter. Exempelvis gick Dan en gång på jakt efter en spindel i badrummet med ett luftgevär. Spindeln var alltså stor nog att skjutas ihjäl.  Den allra bästa/värsta incidenten inträffade i juli, och förtjänar nog ett helt eget inlägg. Låt oss nöja oss med att säga att den involverade mig, Dan och Bekka (alla tre spindelrädda) och en spindel i en bil på motorvägen.

PS. Det var en god helveteskanin.